Vem vill du ha? Vem vill ha dig?

Människor trycker in sig fler och fler på allt mindre yta medan den emotionella isolationen bara ökar. Det tycks som om ju närmre vi kommer varandra på ett fysiskt plan, desto mer isolerade blir vi i våra sinnen och har svårare för att öppna upp för de personer vi verkligen är och vill vara. I många fall så tror jag till och med att folk inte ens vet vart de vill komma, vart de står just nu och ens vad deras drömmar är. Sorgligt, med tanke på hur stora möjligheter vi faktiskt har att forma våra liv, forma våra liv utifrån hur vi agerar som i sin tur har sin grund i hur vi tänker. The sky's the limit, och om du är en tvivlare, sätt dig ned i bara 1 minut och fundera på varför du är där du är. Är det för att du kämpat hårt? För att du "föddes dit"? Du kanske bara nöjt dig med vad livet givit dig hittills, och flutit med? ... Om jag får gissa, och om du är brutalt ärlig med dig själv så tror jag faktiskt att det sista alternativet är det mest sanna, då vi lever i en "lagom" värld. Stick inte ut, gör inget som du av någon anledning möjligtvis skulle få ångra senare och inrätta dig i ledet. Romantiska komedier får oss att tro på det faktum att vår drömdejt kommer att sträcka sig efter samma burk med bönor på ICA en vacker dag, och att det kommer vara kärlek vid första ögonkastet. Vad är oddsen för detta? Och får vi ut så mycket som vi egentligen vill av de korta år vi har på denna jord?

Har du någonsin tänkt dig att du kommer möta den perfekta personen just för dig? Den människa som av alla egenskaper som finns, är the no.1 av de alla? Jag vill inte vara ett pain in the ass, men hur stor chans har du då att fånga denna underbara varelse? Om du var din dröm, skulle du då vilja ta hem dig? Är du redo för att hamna i den perfekta relationen?

Jag vet att jag inte är det. Den dagen då min prinsessa vandrar innanför dörrarna på jobbet, skolan eller vad som helst så vet jag faktiskt inte om jag är kapabel till att ta kontakten, fånga intresset och behålla det. Anledningen? Jag är inte ännu den person jag skulle vilja vara, och kan jag då vara den person som hon skulle vilja ha? Kanske, hoppet må leva, men om jag har saker att jobba på som jag inte vill leva med är ju chansen att hon inte heller är så taggad på att se dem varje dag. Jag pratar då inte om utseendemässiga skavanker, jag talar om självkänsla, kompetens inom mänskliga relationer och världsvana. En vetskap om att man faktiskt duger till, att man har sett världen såpass mycket som man vill se den och har skaffat sig de nödvändiga erfarenheterna för att kunna fortsätta på detta nya och underbara spår. Ett liv tillsammans med en underbar person, och den underbara personen endast. Är du redo för det?

Men när vi väl skapat oss själva som vi vill ha oss, när vi känner att det är dags att ta med någon annan, ta med någon att dela allting med, vart vänder vi oss då? Hur träffar vi egentligen nya människor? För tillfälliga ragg är måhända krogen ett alternativ, i alla fall för oss som besitter förmågan att inte bli såpass onyktra att vi stupar och sträcker oss efter största och närmsta bröst, hur vackra de än må vara. I övrigt så kanske man tar till det nyaste hjälpmedlet, dejtingcommunitys och hemsidor... Faktum är att jag inte har någon erfarenhet av detta, men tänkte skaffa mig det så småningom.. När jag har råd att betala de hutlösa summor som tas ut i medlemsavgifter (hutlösa med tanke på att alla andra communitys är mer eller mindre gratis). Måhända har kanske någon ett par tips på vilka sidor som är att rekommendera? Några tips på vad som fungerar? Jag känner ett starkt behov av att pröva nya saker när det gäller den här delen av mitt liv, och likaså kanske du gör? Jag uppmuntrar dig att ta tag i saker och ting, verkligen inte bara ditt kärleksliv, utan också allt annat som har med ditt välmående att göra, för vet du vad? Om du i allt annat är den person du vill vara, så kommer den person du vill dela det med att dyka upp förr eller senare.